Juletid, hemlöshet och twitter

Jag har idag följt flera trådar om hemlöshet på Twitter, av diskussionen att döma verkar det som att ytterst få, om ens någon, av de som deltagit i den har själva egna erfarenheter av hur det verkligen är att vara hemlös. I Sverige skiljer man dessutom på bostadslös och hemlös. Hemlös blir man först efter 3 månader av att vara helt utan bostad, och att man därtill saknar någonstans tex en väns soffa att våldgästa där man i så fall skulle kunna vara skriven (har man det räknas man inte längre som hemlös, fastän man fortfarande i praktiken saknar bostad).

De flesta verkar ha en väldigt snäv bild av vilka som är hemlösa. Många tycks tro att hemlöshet begränsar sig till missbrukare, psykiskt sjuka och "fattiga", men få förstår eg vad det innebär att vara fattig i Sverige idag och vilka som i praktiken är det, och att även sk "vanliga Svenssons" utan socialt skyddsnät i form av familj och vänner, i vårt alltmer anonyma samhälle, också lätt blir hemlösa.

Orsaken till hemlösheten kan vara att man skiljer sig, blir arbetslös eller sjuk, men det kan också handla om att man tvingas flytta pga jobb på annan ort, och i samband med detta, för att överhuvudtaget kunna skriva på ett nytt lägenhetskontrakt, även ett sk korttidskontrakt (vilket blir alltmer vanligt i storstäderna), tvingas man först säga upp sitt eventuella tidigare lägenhetskontrakt - även om det nya kontraktet skulle vara tidsbegränsat. När sedan korttidskontraktet löper ut står man där utan bostad.

Det finns helt enkelt alltför få hyresrätter där jobben finns, och hyresvärdarna kräver dessutom allt högre inkomster för att acceptera någon som hyresgäst, fastän man skulle ha allt i sin ordning; tillräckligt lång kötid på bostadsförmedlingen, jobb och inga betalningsanmärkningar så kan man ändå bli nekad en lägenhet med hänvisning till att man tjänar för lite och om man då i sin desperation vänder sig till socialen för att få hjälp får man oftast bara svaret "men vi har inga bostäder" och "vi kan bara hjälpa de som inte kan hjälpa sig själva alls, du tycks ha jobb, alltså får du försöka skaffa en bostad i andra hand istället". Detta trots att Socialtjänsten genom kommunen eg kan gå i borgen för den sökande - bara viljan finns där.

Det påstådda sociala skyddsnätet fungerar m a o inte när det väl kommer till kritan. De flesta vet också att andrahandsmarknaden är en djungel, särskilt i storstäderna, konkurrensen om dessa bostäder är stenhård och många av andrahandsuthyrare är också oseriösa och tar överhyra - om man nu skulle lyckas få tag i en sådan lägenhet. Alla har helt enkelt inte råd eller möjlighet att få de enorma lånen som krävs för att köpa en lägenhet i storstadsområdena, dvs där jobben finns, fastän det idag paradoxalt nog börjar bli överskott av insatslägenheter.

Att vara hemlös, flera saker blir mycket svåra att lösa:
• för det första krävs det i Sverige att man ska vara folkbokförd, men för en hemlös kan redan detta vara en ytterst svår sak att lösa (dvs om man verkligen inte har någon vän med en ledig soffa, och även om någon skulle ha det, kan det i dennes kontrakt stå att endast en person tillåts vara folkbokförd i lägenheten)
• att ha någonstans att förvara sina personliga tillhörigheter (dvs man kan också bli tvungen att göra sig av med det mesta man äger)
• att ta hand om sin personliga hygien och tvätt blir vardagligt bekymmer
....eller att veta var man ska sova nästa natt?

Olika insamlingar, jippon och annat anordnas varje år kring jul "för att hjälpa de hemlösa", god tanke, fastän det i själva verket tycks sällan ske för de hemlösas egen skull, utan mest för att visa upp för sig själv och sin omgivning "titta vad duktig jag är, jag bryr mig". Resten av året låtsas man inte om problemet eller helt enkelt struntar i det och intalar sig "att de hemlösa har sig själv att skylla, och att de själva satt sig i den sitsen", faktum är att många av dessa välgörare kan också i själva verket vara de som fattat alla de avgörande besluten som gör att många är och förblir hemlösa. I grunden handlar det om politiska beslut och att någon kortsiktigt rent ekonomiskt tjänar på andras olycka.

Ett litet exempel: Till sommaren stänger flera bostadshotell runt om i Stockholm för gott, så även Lidingö Bostadshotell, huset byggs istället om till bostadsrätter. De boende har alla förstahandskontrakt, dvs korttidskontrakt på max 4 år. Nu har samtliga boende sagts upp, eftersom Lidingö stad inte längre har kontrakt på bostadshotellet. Huset har sålts till en privat ägare som inte förlängt kontraktet med kommunen, istället byggs fastigheten om till bostadsrätter, de nuvarande hyresgästerna som nu sagts upp får lösa sin bostadsfråga själva, för det är enligt Lidingö stad inte deras problem att de nu blivit bostadslösa, fastän man haft möjligheten att köpa huset själv med fortsatt drift av sin verksamhet...

De som redan är en svag grupp har fått det ännu sämre. Än fler hemlösa är att vänta.

...men vi kan alla göra någonting för att förändra prognosen: aktivera oss, bry oss mera, göra iaf någonting, istället för ingenting alls (då är även ovannämnda jippon bättre än inget), dock bör insatserna ske året runt, gå till roten av problemet istället för att försöka putsa ytan så att det ska se bättre ut, det behövs fler bostäder helt enkelt och insatser som gör att alla kan få tillgång till en bostad som man kan kalla för sitt hem.

Dagens Sverige och Stockholm bör ha råd med detta!
Ingen ska behöva känna sig som den lilla tändsticksflickan,särskilt inte vid juletid.